Jag vill hylla bananen!! Ni som känner mig vet att det är stort för att komma från mig. Fram till i somras åt inte jag banan. Jag gillade inte lukten och tanken på att äta banan kunde nästan ge mig rysningar. Det här har jag upplevt som ett problem, det har verkat som en så bra frukt, så smidig att ha med sig och mättande så att man klarar sig mellan måltiderna.

Så i somras när jag satt i bilen med Maria och Hanna bad Maria mej att ta fram en banan till Hanna. När jag skalade den fick jag bara ett infall och frågade Hanna om jag inte fick smaka lite. När jag smakat insåg jag att det ju inte var så farligt!! Sedan dess har jag tagit det lite lugnt och försökt att inte äta banan så ofta, vill inte föräta mig på det så att jag slutar igen. Men nu äter jag i stort sett två bananer om dagen, som mellanmål på både förmiddagen och eftermiddagen. Jag håller mig mätt fram till lunch och middag och det märks att mitt blodsocker inte faller så mycket mellan måltiderna.

Så jag vill alltså hylla bananen, den är ju toppen!!

(Men jag har inte lärt mej skala på ett bra sätt, ska det va så himla svårt att öppna en banan!!!!??)