"Man fann tonåringens kropp utanför en nattklubb i München. En makaber detalj var att mördaren skurit in några bokstäver i huden på sitt offer. Bokstäverna var omkring fem centermeter höga och inte svåra att tyda. De bildade ett ord: BLEV

Kriminalkommissarie Mona Seiler har knappt hunnit påbörja utredningen förrän ett andra mord sker efter samma mönster. Denna gång är offret en kvinna, i vars hud följande ord har ristats in: DÅ

Båda offren har anknytning till helbrägdagöraren Fabian Plessen. Tonåringen var hans son och kvinnan har tidigare gått i behandling hos Plessen. Utredarnas intresse koncentreras kring Plessen och hans omvittnat kontroversiella terapimetoder. Samtidigt som misstankarna mot Fabian Plessen blir allt starkare har Mona Seiler en oroande känsla av att något viktigt har förbisetts. Hennes farhågor bekräftas när ytterligare en person hittas mördad på liknande sätt. De inristade orden tycks nu tillsammans forma en mening. Men en mening som fortfarande är oavslutad..."

Ännu en deckare avklarad... Denna var helt ok faktiskt, men ändå lite seg. Den utspelar sig i Tyskland vilket var kul eftersom de senaste jag läst utspelat sig i Sverige. Den är ganska lik de flesta andra deckare och ger inga direkta överraskningar. Men om man inte har nåt annat att läsa så är det ok tidsfördriv.

"I den vinande blåsten på Torneträsks is hittar man en död kvinna i en fiskeark. Hennes ögon är stelfrusna och runt vristen har hon en märklig bandformad brännskada. Vem är hon? Hur har hon hamnat i arken? Kirunapolisen Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke letar efter svar tillsammas med Rebecka Martinsson som efter en lång tids sjukskrivning flyttat tillbaka till Kiruna och börjat arbeta som åklagare. Det visar sig snart att kvinnan på isen inte är det enda offret. Sökandet efter mördaren leder poliserna in i Mauri Kallis bolagssfär, där den laddade relationen mellan uppkomlingen Kallis och överklassyskonen Diddi och Inna Wattrang bildar fond åt ett drama om pengar och makt."

Tredje boken av Åsa Larsson efter Solstorm och Det blod som spillts. Riktigt bra bok!!! Trodde att det var den sista i den här serien, men det verkar som om det ska komma sex böcker totalt, kommer helt klart läsa de övriga oxå, men vet inte om de kommit ut än, tror inte det. Rekommenderar verkligen boken, men läs de andra först!

Fortsättningen på Åsa Larssons bok Solstorm:
"Det är nästan två år sedan mordet på en religiöse ledaren Viktor Strandgård tvingade Rebecka Martinsson tillbaka till Kiruna. Nu är hon sjukskriven och har svårt att minnas händelserna. Samtidigt utreder polisinspektör Anna-Maria Mella mordet på prästen Mildred Nilsson. Likheterna med mordet på Viktor Strandgård är sådana att polisen söker en copycat. Spåren har kallnat men i byn Poikkijärvi där prästen bodde värker sanningen under ytan. Mildred Nilsson var feminist och hamnade på kant med både sin arbetsgivare, männen i byn och jaktlaget. Jorden kan snart inte dölja de dräpta. Den väntar på att blotta det blod som spillts."

En ganska spännande bok även om den inte skiljer sig märkligt från många andra i samma genre. Efter ett antal deckare på rad börjar jag känna igen mönstret och det blir inte längre en lika njutningsfull läsning. Men Åsa Larsson skriver på ett sätt som jag gillar, utan onödiga krussilduller och flum. Dessutom gillar jag att berättelsen utspelar sig i Kiruna och småbyarna omkring, ett område som jag inte tror omnämns ofta annars i böcker.

Jag rekomenderar boken, men dock tycker jag att man ska läsa föregångaren Solstorm först (som ju oxå finns som film nu).

"Det är den kallaste vintern i mannaminne och ute på den blåsiga, snötäckta Östgötaslätten hittas en man hängd i ett ensamt träd. Hela tillvägagångssättet påminner om ett gammalt asablot. Men rör det sig verkligen om ett människooffer? Och varför har någon gett sig på Bollbengan, mannen som hänger i trädet och som alltid varit utstött av resten av sammhället?
Malin Fors ger sig ut på jakt efter mördaren. En jakt som för henne djupt in i människans kyliga mörker. Hon följs åt av Bollbengans ande som svävar under de kalla stjärnorna och manar på Malin att ta reda på hans historia..."

Jag började läsa den här boken med spänd förväntan, den hade fått så mycket bra kritik och verkade lovande. Oj, vad besviken jag blev! När jag måste läsa första sidan flera gånger för att riktigt hänga med, då är det nåt som inte riktigt stämmer. Själva historien i sig är det inget fel på, även om det är lite tråkig och lik så många andra deckare. Men det som är värstär det sätt som Kallentoft skriver på. Det är mycket korta meningar utan sammanhang, jag tror han är ute efter någon slags känsla. Det är "flashbacks" som man inte riktigt förstår och det är allmänt flummigt.

Som ni förstår så rekomenderar jag inte den här boken, det är helt enkelt inte en bok för mig. Jag har i alla fall läst den men det finns säkert andra som uppskattar den här sortens bok mer än mig!