"Det är den kallaste vintern i mannaminne och ute på den blåsiga, snötäckta Östgötaslätten hittas en man hängd i ett ensamt träd. Hela tillvägagångssättet påminner om ett gammalt asablot. Men rör det sig verkligen om ett människooffer? Och varför har någon gett sig på Bollbengan, mannen som hänger i trädet och som alltid varit utstött av resten av sammhället?
Malin Fors ger sig ut på jakt efter mördaren. En jakt som för henne djupt in i människans kyliga mörker. Hon följs åt av Bollbengans ande som svävar under de kalla stjärnorna och manar på Malin att ta reda på hans historia..."

Jag började läsa den här boken med spänd förväntan, den hade fått så mycket bra kritik och verkade lovande. Oj, vad besviken jag blev! När jag måste läsa första sidan flera gånger för att riktigt hänga med, då är det nåt som inte riktigt stämmer. Själva historien i sig är det inget fel på, även om det är lite tråkig och lik så många andra deckare. Men det som är värstär det sätt som Kallentoft skriver på. Det är mycket korta meningar utan sammanhang, jag tror han är ute efter någon slags känsla. Det är "flashbacks" som man inte riktigt förstår och det är allmänt flummigt.

Som ni förstår så rekomenderar jag inte den här boken, det är helt enkelt inte en bok för mig. Jag har i alla fall läst den men det finns säkert andra som uppskattar den här sortens bok mer än mig!