Gårdagskvällen spenderades med att sila av och koka slånbärssaft. Christian talar med längtan om denna slånbärssaft som jag själv aldrig smakat och vi har därför tagit oss an detta "lilla" saftkokarprojekt. Bären ska plockas efter första frosten så de har fått sig en köldknäpp, och plockningen i sig är ingen direkt njutning. Ni som någon gång sett en slånbärsbuske vet varför, två-tre centimeter långa taggar rispar händer och armar så det ser ut som om man har leksugna kattungar hemma. Dessutom plockade vi i lördags förmiddag när det fortfarande var lite kallt och fingrarna blev både stela och ömma.

Christians mormor har tagit sig an oss och är lite projektledare, hon hjälpte till att plocka, sköljde och vägde bären, skrev rent receptet åt oss och bjöd på värmande fika efteråt. Jag tänkte att saften skulle vara klar på kvällen, men icke sa nicke!!! Saften ska stå i flera dagar och varje dag ska det silas av, kokas upp och hällas på igen.

Men så igår var det då dags för det "riktigta" saftkoket. Det var bara det att vi inte köpt någon egen saftsil, så vi fick nöja oss med den vi fått låna från mormor Britt. Den fungerade jättebra, men det fick inte plats så mycket så det blev att sila i flera omgångar, och varje omgång skulle rinna av i ca 30 min! När klockan började närma sig 23 hade vi gett upp och kramade bara ur den saft vi kunde och skyndade på lite. Tillslut hade vi ca 3,5 liter saft upphälld på fina flaskor, men nu är det bara ca 2,5 liter kvar. Det sista som hände var att botten gick ur på en av enlitersflaskorna, den bara lossnade!! Som tur var höll Christian den precis över diskhon, så ingen saft hamnade på golvet, annars hade jag nog lagt mej ner och skrikigt, jag var sååå trött!

Har ännu inte smakat saften och är den nu inte så god som Christian vill få det att verka så blir det ingen slånbärssaft kommande år!