Pust, stånk, stön...

Igår gav jag mig iväg och joggade för första gången sedan jag blev gravid... OMG vad jobbigt det var!!! Jag sprang inte direkt långt, Christian och Kasper gick med mig upp till brunnsskogen där elljusspåret börjar och gick en runda under tiden som jag och Maya sprang och sen gick vi tillsammans hem igen. Jag joggade bara 2,5 km men var verkligen totalslut efter det. För att inte tala om hur jag känner mig i kroppen idag! Jag har träningsvärk i lår och mage och det känns som om det bara blir värre och värre! Men det känns ändå bra att ha kommit iväg en gång, nu kanske det inte är lika jobbigt att komma iväg nästa gång.

Äntligen!

Kände idag att jag inte skulle orka pina mej runt två varv på elljusspåret, så jag tog en "landsvägsrunda" istället. Joggade hem till svärföräldrarna, ca 4 km så fick Christian komma och hämta mej och Maya där. Det är asfalt hela vägen och ganska mycket raksträckor med en del upp- och nerförsbackar, många skulle nog tycka att det var en supertråkig väg att jogga efter men för mej är det perfekt!!! Äntligen fick jag känslan av att det är skönt att jogga. Det var längesen jag kände så.

Så hädanefter blir det nog både landsvägdrundor och elljusspårsrundor (det är ju ändå bra träning med alla uppförsbackar). Det kommer nog hjälpa för att hålla motivationen uppe, och det behövs alltid!!

Synd bara att jag kommer igång med joggingen lagom inför vintern... men jag bor ju i södern nu, så det kanske inte blir nån vinter :)

Magdans

Jag har börjat på magdans! Det är jätteroligt,men jättesvårt!! Började för att jag skulle få träffa lite nya människor och prova nåt nytt. Det är inte som traditionell dans där man går efter en koreografi och alla gör lika, utan man kan göra lite som man vill, improvisera. Det gör det lite svårt för mig som gärna vill veta att jag gör rätt, är lite perfektionist :) !

Trodde från början att det skulle vara lätt, man tycker ju att man är ganska så smidig och mjuk i kroppen och har rätt så bra taktkänsla. Men när jag såg mig själv i spegeln första gången såg jag ut som ett träd som gått av på mitten och vickade fram och tillbaka, med två kvistar som pekade ut åt sidorna. När man dansar för sig själv tror man ju att man ser ut som beyonce, men bredvid magdansläraren ser det ut som om man vore stelopererad!!! Att det ska vara så svårt att röra på höfterna!!! Trodde aldrig att jag skulle tycka att det var så svårt!

Men som sagt, det är tokroligt, och det är riktigt bra träning för magen och ryggen!

Oh Mein Gott va jobbigt!!!

Kom precis hem från en joggingrunda... Det var så SJUKT DRYGT!!!! Har precis kommit igång med joggingen igen och har tänkt springa 5 km två gånger i veckan. Lite tråkigt är det att elljusspåret bara är 2,5, så jag måste springa två varv = 2x jättejobbiga backen! Det har väl gått sådär hittills, har inte varit några problem att ta mej runt, men det har inte gått speciellt fort. Jag har Maya med mej och i uppförsbackarna hinner hon stanna och nosa på saker och ting, så långsamt går det :)

Men så idag hade jag förhoppningar om att sänka tiden med nån minut, och det kändes som om det gick fortare, det var jobbigare än vanligt i alla fall. Men så var det såklart inte, ska man vara petig så gick det två sekunder långsammare än förra gången.

Benen känns blytunga och vaderna värker i uppförsbackarna, det känns som att springa i sirap!!! Mamma tyckte jag skulle låta bli att gå på långpromenad med Maya de mornar jag vet att jag ska ut och springa på eftermiddagen, ska nog testa med det. Annars kommer det vara en lååååång uppförsbacke tills kondisen och benen kommer ikapp!!

Men jag har i alla fall varit ute och sprungit! Nu ska jag hoppa in i duschen och sen åka och handla ingredienser till den äppelmarängpaj jag tänkt göra som efterrätt idag, det är ju ändå fredag!



Det är jag som är kullan:

Jag heter Åsa Lundgren och bor i Ronneby tillsammans med Christian, vår son Kasper och vår hund Maya. Uppväxt i södra Dalarna är jag i hjärta och själ en kulla, men bor sedan januari 2008 i Ronneby, Blekinge.

Jag har kanske inte det mest spännande livet, men jag vill ändå dela med mig av vad som är viktigt i mitt liv just nu. Efter att ha flyttat till Ronneby är det långt till familj och vänner som jag såklart saknar. Det här är ett sätt för mig att hålla kontakten med allihopa på en gång :)


RSS 2.0